Har sista dagarna haft så väldigt mycket tankar på både det ena och det andra. Bl a det tragiska att trots att man heter Stefan Liv så kan man dö. Har också tack vare lite bloggar funderat på näthat, positiva och negativa yttrande, yttrandefrihet, har funderat på kost, träning, funderat på sportdryck kontra vatten eller mjölk (Oboy), funderat på kommersiella syften och bakomliggande drivkrafter, t ex vem styr räntorna, aktiebörsen och bopriser, varför, av vilken orsak och med vilka syften uttalar sig vår finansminister etc etc – har såklart funderat mycket på förkylning -träning. Alal dessa plus kanske hundra saker till skulle jag vilja skriva om – men idag blir det gårdagens trixixga historia om AXEL MESSAR.
Enligt min existensialistiska och egendesignade livsfilosofi finns det bara två riktigt svåra saker här i världen – (ja förutom alla andra skitsvåra saker som typ svält, död och förintelse). Men alltså de två svåra är:

LIVETS TVÅ SVÅRA UPPGIFTER

1. Uppfostra barn – Det finns så många faktorer och tillfällen där du som förälder inte kan vara med eller har chans att påverka vad som händer. Jag brukar likna det vid att det är som att gå på lina. Gör barnet vid ett enda tillfälle ett fel vid fel tidpunkt – så kanske det går illa.

2. Hålla ihop ett förhållande. PUNKT(kan utveckal detta någon gång – kanske)

RESTEN ÄR MER EN FRÅGA OM ATT VILJA – VILL MAN SÅ KAN MAN

AXEL MESSAR

Det är tisdag och klockan är ca tolv. Jag är hemma eftersom förkylningen gör både huvud och kropp trött. Mobilen ringer och det är barnens mamma som ringer. Men jag struntar i att svara. Vi har ju ett sedan separationen typ frostigt förhållande och mycket mitt val. Vill ha så lite som möjligt gemensamt och saker som kan leda till bråk. Lyssnar av mobilsvaret och L säger i svararen. Är Axel hemma eller i skolan? Han har tydligen skickat ett SMS till henne.

OK – Jag förstår att Axel har smugglat med sig på ett smidigt tyst hemligt sätt mobiltelefonen på morgonen. Han har så bra koll – att han vet att han inte får ta med sig mobilen – och frågar man så blir det – Nej.

Inga konstiga saker så här långt. Som lite bakgrund kan följande info vara relevant. Axel är en smart kille. Har väldigt lätt för sig. Kunde läsa innan han började ettan och har väldigt snabbt att lära sig saker. Har alltsedan han varit liten baby kunnat (enl mig) manipulera sin mamma. var ju sååå söt och visste attom han grät lite och skrek fick han sin vilja igenom gentemot sin mamma. Jag har fått den stora tveksamma äran att vara typen pappa polis – på gott och ont. Mest på gott. lite mer bakgrundsbild kommer – Axel har alltid gilalt kissochbajshumor. Så han och hans tre kumpaner på dagis lyckades ju fixa så de fick en extra-resurs för att få en lugnare grupp. Axel lyckades också komma in i UNT (Uppsala Nya Tidning) tack vare att han lyckade som 4åring ordna en rymning från dagis. De blev upptäckta vid centrum springandes fram och tillbaks. Ett av barnen hade mammans mobilnummer på armen. Gissa om hon blev förvånad när hon blev uppringd på jobbet. Dagis fick därefter reflexvästar på både personal och barn. Blev en del möten och nya regler. Dessutom har Axel vårteminen i ettan kommit på att de veckor han bodde hos mamma så behövde han inte gå i skolan. Halleluja – det blev möten överallt för att få till det. Till hela den här bakgrundsbilden måste vi också nämna att barnens mamma är med i Livets Ord.

Eftersom jag är hemma så har jag sagt att de
kan komma hem direkt efter skolan utan att vara på Fritids om dom vill. Så just
efter halv två kommer killarna hem. jag frågar Axel om han har tagit med sig
mobilen till skolan. Han tar fram den o lägger den på skrivaren som står vid
ingången till kontorsrummet.

Jag tar mobilen. Frågar Elias vilken kod det
är. Knappar in koden och telefonen går igån. Kollar vilka samtal som ringts och
ser att inga samtal har ringts och från mobilsvar finns ett meddelande att
mamman ringt. Klickar mig fram via kuvertet till inkorgen. Inga nya meddelande.
Klickar mig fram till skickat. Mycket riktigt. Det finns ett skickat sms –
klockan 11 40 har Axel skickat ett sms till sin mamma. Jag klickar på sms-et. Upp
kommer ett ynka litet sms med ett enda ord. Axel har till sin religiösa mamma
skickat ett sms med ordet Bög. Ett enda litet ord med tre bokstäver. Men så laddat – används säkert som både skälls- och mobbord i olika varianter.

Hur tänker barn? Hur skall jag hantera detta. Jag
låtsas som ingenting. Tycker det är bättre att L får ringa och ha förstatjing
på att prata med axel om hans fula meddelande. Mycket riktigt ca klockan fem
ringer Axels mamma. Hon berättar att Axel skickat ett sms med ett fult ord. Jag
ber henne prata med Axel direkt och så gör hon.

Jag pratar med Axel och frågar honom vad och
vaför han skickat ett sms till sin mamma med ordet Bög. Han svarar att han inte
alls tänkt eller hade någon avsikt med det. Eftersom mina barn är världens
bästa barn så tror jag ju självklart på honom. Vi pratar ett par gånger till om
detta med att ta mobilen till skolan och skicka sms med fula ord. Han lovar att
inte vara lurig, att inte ta med mobilen till skolan utan att fråga, att inte
skicka fula ord. BRA – så var dagens trixiga uppgift för uppfostran avklarad.
Hur skall det gå för Axel i framtiden. Skall det gå bra eller skall det gå
väldigt bra? Time will tell.

Fina flickor (läs pojkar) kommer till himlen
och en del andra kan gå hur långt som helst…. Hmmm?

Ja – När det händer sådana här saker som
egentligen kanske är en liten sak – men ändå så innehåller den ju så viktiga
regler och värderingar. Kanske är det just de små detaljerna som är avgörande
för helheten på lite längre sikt. Axel har de facto skickat ett sms – ett sms med ett fult ord och det kan vi inte
acceptera och någon orsak finns ju till det – men min övertygelse är att gör
man för stor sak av det, kan det bli traumatiskt och hur skall man hantera det
på ett så korrekt , riktigt och bra sätt som möjligt för alla inblandade.
Ikväll BMX – Nu kör vi – som det brukar skrivas i sport-bloggar…. och jag kanske provar.